Längtan

Igår satt vi som vanligt på Msn.
Ensamma.
Han och Jag.
Efter den kortaste stund, ringde hans telefon.
Sambon kräver uppmärksamhet.
FAN.
Jag hade inte fått det jag ville ha.
Hade inte hunnit skrattat.
Hetsat.
Vill inte reagera så.
MEN jag gjorde.
Blir arg på mig själv.
ARG.
När han inte är mig nära. Är jag inte hel.
Han gör mig hel. Vi är hel när vi är 1.
Själsfrände.
Han är min.

Spänningen släpper inte. Saknaden släpper inte. Ångesten finns inte.
Bandet finns. Kan inte brytas. Vi är meningen. En dag. Ett annat liv. Då kommer själarna våra får ro, ro tillsammans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0